Från barnarbete till skolgång

I Togo växer många barn upp under svåra förhållanden där fattigdom och begränsade möjligheter gör att de tvingas börja arbeta och bidra till familjens försörjning redan innan de fyllt 15 år. En del arbetar som hembiträden, andra säljer varor längs gatorna, bär tunga varor på marknader eller sorterar skräp på stora soptippar. Det farliga arbetet påverkar barnens hälsa och hindrar dem från att gå i skolan och få den trygghet och omsorg som varje barn har rätt till.

Barn återförenas med sina familjer

För att barn inte ska behöva arbeta för familjens överlevnad startade PMUs partner ODOS (Office of Development and Social Works) projektet “No more children in domestic and street labour” på flera platser i södra Togo. En central del av arbetet innebär att söka upp barn i utsatta situationer och återförena dem med sina familjer. Barnen får tillgång till hälsovård, näringsstöd och skolmaterial och stöd för att kunna delta och fullfölja sin skolgång. Föräldrar och vårdnadshavare får samtidigt utbildning om barns rättigheter, ekonomiska medel och rådgivning för att stärka sina inkomster så att barnen inte längre behöver arbeta och bidra till familjens försörjning. 

Ökad kunskap om barns rättigheter

Genom att samarbeta med lokala ledare och myndigheter och öka kunskapen om barns rättigheter ser man att synen på barnarbete förändras. Projektet har möjliggjort att barn som tidigare har burit tunga varor eller sorterat skräp under farliga förhållanden nu har möjlighet att få en stabil skolgång och utvecklas i en trygg miljö. 

“Nu är jag frisk, och har ingen smärta”

På soptipparna i Lomé, Togo rör sig barn som aldrig borde behöva vara där. Ett av barnen var tioårige Casimir, en pojke som borde ha suttit i ett klassrum men som istället ensam letade efter plastavfall för att överleva. Casimir själv säger:

– Först sålde jag metall för att köpa mat, men sen började jag samla pengar för att ha råd med skolavgift. 

Casimir är ett av fem syskon, efter föräldrarnas skilsmässa lämnades syskonen hos släktingar som skulle ta hand om barnen. Men Casimir blev övergiven av familjen, på grund av hans obehandlade testikelbråck såg familjen ingen möjlighet att försörja honom, vilket ledde honom till soptippen. 

Tack vare det uppsökande arbete som görs genom projektet blev Casimir hittad av två fältarbetare från ODOS (Office of Development and Social Works). Han återförenades med sin mormor Noellie Ablavi Dijvon och idag går Casimir i skolan. Mormor Noellie Ablavi Dijvon berättar:

– Fältagenten hjälpte Casimir hem och sedan till sjukhuset för att betala hans operation eftersom familjen inte har haft råd.

Genom stöd från projektet har Casimir fått en operation, idag är Han helt frisk från sin sjukdom. Casimir säger med glädje:

– Nu är jag frisk, och har ingen smärta.

Casimirs berättelse visar hur avgörande rätt stöd kan vara, men också hur sårbara barn med särskilda behov, sjukdomar eller funktionsnedsättningar ofta är. 

Vad räcker pengarna till?

50 kr räcker till 12 matpaket för ett barn/familj under ett år, ett varje månad. 

200 kr räcker till ett skolpaket (stötta ett barn med skolavgift för 1år, skoluniform, ryggsäck, anteckningsblock).

570 kr räcker till ekonomiskt startkapital till vårdnadshavare att starta upp ett eget företag.