I Kenya ses barn med funktionsnedsättningar ofta som en börda. Extra svårt blir det för barn som lever i flyktingläger. Act Svenska kyrkan står bakom insatser i flyktinglägren i Dadaab för att stötta 2 700 barn med funktionsnedsättningar med skolgång.
Flyktinglägren i Dadaab i Kenya har en gång varit världens största. I dag bor cirka 340 tusen människor här. Området är en halvöken – det är kargt, marken är hård och det går knappt att odla. Det här är ett av de fattigaste områdena i Kenya. Människorna bor i enkla hus byggda av de material som finns tillgängliga, såsom grenar, gräs och plåt. Majoriteten av de boende har flytt från krig och oroligheter i Somalia.
Magozwa Erickson arbetar som speciallärare för barn med intellektuella och fysiska funktionsnedsättningar i Dadaab. Foto: Josefin Casteryd/Act Svenska kyrkan
“Det ger mig glädje som lärare att se en elevs utveckling”
I Dadaab arbetar Magozwa Erickson som speciallärare för barn med intellektuella och fysiska funktionsnedsättningar.
– Det här är min passion, vad jag brinner för. Det ger mig glädje som lärare att se en elevs utveckling. En del barn kommer hit till min klass helt utan att kunna prata, de bara tittar. Men med hjälp av träning kan de nu säga ”Hello, how are you? I am fine”, berättar Erickson.
Act Svenska kyrkans projekt i Dadaab handlar om att nå ut till barn som på grund av stigma och fördomar ofta göms undan. Målet är att se till att barnen får möjlighet till skolgång samt hjälpmedel som kan ge dem utveckling, självkänsla och verktyg för att själva skapa en framtid med inkomst och trygghet som vuxna. Det handlar om barnens rätt att vara en del av samhället.
”Det här är min passion, vad jag brinner för. Det ger mig glädje som lärare att se en elevs utveckling” säger speciallärare Magozwa Erickson. Foto: Josefin Casteryd/Act Svenska kyrkan
Barns rättigheter måste stärkas
Alla barn har rätt till utbildning, men att se till att alla barn med funktionsnedsättningar får och kan gå i skolan är en stor utmaning. Därför utbildas lärare, rektorer och anhöriga i barns rättigheter och i kunskap kring funktionsnedsättningar. Lärare får undervisning i hur lektioner kan bli mer inkluderande och hur pedagogiken kan utvecklas och anpassas efter barnens behov. En viktig bit är det psykosociala stödet för att stärka familjerna runt barnen, samtidigt som barnen får möjlighet att utveckla självkänsla och självförtroende.
– Vi vill att eleverna ska bli självständiga. De ska inte tigga för att få mat, de ska kunna klara sig själva. De flesta av eleverna trivs i skolan och drömmer om en framtid som bland annat fotbollsspelare och företagare. De ser nu livet i ett större perspektiv, berättar Erickson.
För barnen som går i Ericksons specialklass handlar en stor del av undervisningen om att de ska klara av vardagliga saker såsom att klä på sig och knäppa sina knappar, att gå på toaletten och tvätta sig. Målsättningen är att eleverna ska bli mindre beroende av andras hjälp. Eleverna får också lära sig att räkna pengar och prata. På så sätt kan de i framtiden utföra enklare arbeten i till exempel en butik och bidra till familjens inkomst.
Insatser som gynnar 40 000 barn
I projektet finns också ett rehabiliteringscenter dit barn med funktionsnedsättningar och deras föräldrar får komma för utredningar, behovsanalys och regelbundna möten. Det görs också hembesök och besök i skolor för att öka tillgängligheten med skolskjuts, ramper och andra hjälpmedel. Dessutom pågår ett arbete för att få myndigheter att ta ansvar för alla barns rätt till utbildning.
Projektet genomförs tillsammans med lokala aktörer i flyktinglägren och omkringliggande samhällen. Det inkluderar både specialundervisning på särskilda skolor och anpassad undervisning på befintliga skolor. Projektet avser att ge stöd till cirka 2 700 barn som lever med funktionsnedsättningar i Dadaab samt genomföra insatser som gynnar över 40 000 barn som bor i flyktinglägren.
– När jag ser mina elever le så vill jag integrera ännu mer med dem. Vi uppmuntrar även eleverna att visa kärlek och uppskattning i klassen. De är varandras vänner, berättar Erickson.
När en rullstol kan upprätta människovärdet
Hawa klappar sin dotters hand och smeker hennes kind. Fatma är 8 år gammal har flera svåra funktionsnedsättningar. Hon är nästan blind, har nersatt hörsel och kan inte gå. Hon sitter i en alldeles för stor rullstol och hennes blå slöja är dekorerad med små glänsande paljetter.
Fatma är 8 år. Hon är nästan blind, har nedsatt hörsel och kan inte gå. Under flera år bar hennes mamma Hawa henne och hennes bror, som också har funktionsnedsättningar, till skolan varje dag. Foto: Josefin Casteryd/Act Svenska kyrkan
Det har inte varit lätt. Familjen har tre barn med svåra funktionsnedsättningar. Hawa har burit sina barn överallt. Under flera år bar hon dem till skolan varje dag, till dess hennes kropp till slut inte orkade mer. Ryggen värkte. Det gick bara inte en dag till. En lösning var att lägga dottern i en skottkärra. Hon bäddade med en filt för att det inte skulle vara för hårt eller för smutsigt. Men då började människor ropa efter henne i de smala gränderna.
– Där kommer mamman med soporna! Där kommer kvinnan med kadavret! Där kommer hon med träcket!
Hawa Aden har två barn med svåra funktionsnedsättningar som fått rullstolar tack vare Act Svenska kyrkans projekt. Foto: Josefin Casteryd/Act Svenska kyrkan
I den somaliska traditionen är skottkärran endast till för att flytta skräp, smuts och döda djur. Efter en tid stod mamman inte ut längre. Hon slutade att ta sin dotter till skolan. Både för att skammen blev för stor och för att skydda barnet mot de elaka kommentarerna.
Lärarna på skolan saknade snart Fatma. Vart hade den lilla flickan tagit vägen? De träffade mamman och fick höra om stigmat och skammen, om de sårande orden som förföljde henne överallt. Genom Act Svenska kyrkan kunde lärarna ordna så att de tre barnen i familjen fick var sin rullstol. Den som Fatma har är alldeles för stor och hon riskerar hela tiden att halka ut mellan sitsen och ryggstödet. Men det gör inget. Det är en rullstol, gjord för människor.
Så blev Fatmas människovärde upprättat. Nu blev hon en flicka med ett namn. Varje dag tar familjen sina barn till skolan och varje dag ler de stolt mot sina barn när skoldagen är slut.
– Livet är inte lätt här i Dadaab, men det är inte omöjligt längre. Det finns en framtid och mina barn lär sig saker i skolan som gör dem glada. De trivs här och skrattar.
Hawa kramar om sin dotter och smeker sonens hand. De är hennes ögonstenar.
Vad räcker pengarna till?
Utbildning för barn med funktionsnedsättningar som lever i flyktingläger.
20 kr räcker för att en familj ska få något att äta och dricka under ett besök på rehabiliteringscentret.
80 kr räcker till en skoluniform.
200 kr räcker för att ett barn med funktionsnedsättning ska få skolskjuts i en månad.
